Gjorde en "typisk Johanna" förut när jag var ute och joggade. Jag trodde nämligen bestämt att jag såg en av mina bästa vänner Pauline åka förbi mig på sin moppe med en innebandyklubba under armen. Så jag fortsätter jogga men saktar in lite, vänder mig mot moppen och börjar vifta allt jag har med båda armarna med största leendet på läpparna! Tills hon vänder sig om. Det är en han. Denna "han" ger mig en konstig blick men åker vidare. Även dem som åker i bilarna bakom honom kollar konstigt på mig. Och om någon kom bakom mig på gångvägen tror dem nog att jag är labil eftersom jag började skratta lite hysteriskt för mig själv. Hundbajs och inbillade kompisar på samma dag känns...bra! (?)